mjsnovells.blogg.se

Lucia var till ända och nu fortsatte den härliga nedräkningen till julafton. Kung Vinter fortsatte vandra genom skogen och spred frosten och kylan vida omkring. Den smälte bort på dagen när solen stod på och någon snö hade ingen sett skymten av. I en del av Sagoskogen satt det en isbjörn och en pingvin. De var oroliga. Tänk om det inte skulle bli någon snö i år, tänk om det inte skulle bli sådär riktigt, riktigt kallt som en isbjörn och en pingvin ville ha det. 
”Isabella?” Frågade pingvinen Pingu med oro i blicken.
Isbjörnen Isabella lyfte ögonen där hon satt och tittade ner på den bara marken och suckade.
”Ja?”
”Tror du det blir någon snö i år?”
Hon ryckte på axlarna.
”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag har verkligen ingen aning.”

Isabella och Pingu var de bästaste av vänner. De gjorde allting tillsammans och de delade samma oro. Det var visserligen inte så svårt dela oro när det var den som tog upp hela deras tillvaro och hela deras liv. Skulle det bli snö i år? Varje år hade skräcken bara blivit större och större. De hade sett hur varelserna långt ut i Universum inte verkade förstå att de förstörde för så många fler än vad som vad någon kunde trott var möjligt. De hade så mycket konstiga saker för sig, de där varelserna. Och de hade så konstiga byggnader som gjorde världen sämre. Det var bättre i Sagoskogen där man kunde bo i stubbar och svampar eller hålor, där luften var klar och livet så mycket lättare att leva. Men nu hotades de av årstiderna. Eller inte av årstiderna men årstiderna hotades. Hur skulle en pingvin och en isbjörn kunna gå så långa tider utan snö? Det skrämde vettet ur de stackarna som satt där på barmarken och tittade på de gröna grässtråna. Vad skulle de ta sig till?

”Tror du nissarna kan fixa snö?” Frågade Pingu.
Isabella skakade på huvudet.
”Mycket kan dem”, svarade hon. ”Men inte det.”
De båda vännerna suckade och tittade dystert ner i det torra gräset. Om det inte blev någon snö, vad skulle de då göra?
”Jag vet vad vi gör!” Utbrast Pingu.
Isabella ryckte till och såg förskräckt på Pingu, som för första gången på hela december hade ett litet leende i näbben.
”Vi skriver en önskelista och skickar den till Nordpolen!” Sa han.
Isabella rynkade pannan och skakade på huvudet.
”Men det går ju inte, Pingu”, svarade hon. ”Tomtenissarna har inte tillräckligt med magi för att skapa snö.”
”Det vet jag väl”, svarade Pingu. ”Men de riktigt svåra önskningar skickar tomtenissarna till änglarna. De kanske kan fixa det!”
Isabella fortsatte att stirra på sin vän och snart sken hon upp som en sol.
”Det är den bästa idéen du någonsin haft!” Utropade hon och de båda vännerna rusade iväg för att skriva sin önskelista.
För det var ju klart att änglarna hade tillräckligt med magi för att skapa snö. De kämpade ju varje dag med att försöka rädda varelser runt om i Universum och Isabella och Pingu visste att de fick jobba hårt med de där varelserna som inte förstod när de förstörde världen. Det måste vara riktigt, riktigt dumma varelser om de inte kunde förstå när de förstörde sitt eget hem. Det var ju så självklart för alla andra att man måste ta hand om platsen man lever på och visa den respekt. De där konstiga varelserna verkade inte göra det. Kanske kunde de börja göra det om Isabella och Pingu skickade sin önskelista till Nordpolen. De önskade sig verkligen bara en sak i hela, vida världen. En enda sak som skulle göra deras liv så mycket bättre; Kära tomten! Vi önskar oss snö och kyla. Och att alla ska ta hand om världen så att den mår bra och alla i den också mår bra. Lär de där det! God jul!