mjsnovells.blogg.se

Det dröjde inte länge förrän Pingu och Isabellas önskning hade fladdrat genom hela Sagoskogen och öppnats av en tomtenisse som hette Elsa. När hon såg önskningen knöt sig hjärtat i bröstet på henne och hon reste sig genast från sin plats i den rödskimrande tomteverkstaden och rusade upp till chefsnissen som hette Lingon-Li. 
”Lingon-Li!” Ropade hon med ängslan i bröstet. ”Läs det här!”
Lingon-Li vände sig om där hon stått och pratat om något med jultomten och såg frågande på lilla Elsa med det korta mörka håret och de pepparkaksfärgade, snälla ögonen.
”Vad är det, Elsa?” Frågade hon och tog emot brevet som den lilla tomtenissan sträckte fram.
Hon läste det med fundersamhet i blicken och ögonen blev snabbt glasiga, såsom de alltid blev vid de särskilt fina önskningarna eller särskilt fattiga barnen som bara bad om att få bra. Det här var just en sådan önskan som fick det att knyta sig i Lingon-Lis bröst.
”Usch”, sa hon tyst när hon läst färdigt. ”De små stackarna. Jag förstår precis vad de menar. Jag är också orolig för snön i år. Har inte Kung Vinter sett lite deppig ut på sistone?”

Det stämde. Kung Vinters gång genom skogen hade inte på långa vägar varit lika lätt och lycklig som den varit förr. Frosten hade inte legat lika kall och kylig som innan utan den smälte bort väldigt fort. Det var som att Kung Vinter sakta börjat tappa sina krafter och det, om något, var otroligt oroväckande.

Elsa nickade.
”Jo”, svarade hon. ”Frosten är inte så vidare frostig längre. Det är väldigt läskigt.”
Lingon-Li nickade instämmande och såg upp mot tomten. Han såg väldigt fundersam ut.
”Vad tycker du om detta?” Frågade Lingon-Li och såg upp mot honom.
Tomten skakade på huvudet.
”Jag är orolig”, svarade han. ”Om min käre vän Kung Vinter håller på att tappa sina krafter är det mycket vi har att frukta. Särskilt som det inte är så lång tid kvar till julafton.”
”Är julen hotad?” Utbrast Elsa med hög stämma så att flera av tomtenissarna i salen stannade upp med såväl brevläsning som leksakstillverkning och bara stirrade på henne.
Tomten suckade.
”Hotad och hotad”, svarade han. ”Det är svårt att köra släden utan snö. Det går, men det tar väldigt lång tid och mycket kan gå fel.”
”Vi behöver snön”, bekräftade Lingon-Li. ”Den hör julen till och om varken kylan eller snön kommer kan vi konstatera att julen är hotad!”
Elsa stirrade med de bruna ögonen uppspärrade på vid gavel. De var glansiga och det syntes att hon var väldigt nära att snyfta till ordentligt. Var julen verkligen hotad? Så kunde det väl ändå inte vara. Det fick inte vara så. Skulle det inte bli någon riktig och bra jul om inte snön kom? Det gjorde ont i hela henne när hon hörde det.
”Men vad ska vi göra då?” Pep hon tyst. ”Har vi tillräckligt nissemagi för att skapa snö själva?”
Lingon-Li skakade dystert på huvudet.
”Nej”, svarade hon. ”Inte ens om vi tar varenda nisse i hela Nordpolen för att försöka skapa det.”
Hon såg sorgset ner på fötterna och det syntes tydligt att hon tänkte så det knakade för att komma på en lösning på detta enorma problem. Det fick ju inte vara så att julen blev förstörd för att det inte fanns någon snö och hon förstod att de två som skrivit önskelistan behövde snön för att må riktigt bra. Det var det många runt om i Universum som behövde och hon ville så gärna hjälpa dem, bara hon kunde. När hon såg på Elsa förstod hon att Elsa tänkte precis likadant. Hon var villig att göra allt för att rädda julen och folket. Då gick det upp ett ljus för Lingon-Li.
”Elsa!” Utbrast hon så plötsligt att Elsa ryckte till. ”Jag har ett specialuppdrag till dig. Du måste ta med dig brevet och leta upp julängeln Seraphina. Hon, om någon, borde veta vad vi ska göra!”