mjsnovells.blogg.se

Det rök ur skorstenen hemma hos Björnvera och Trassel. Ugnen var varm därinne och snart skulle en härlig doft av julens alla bakverk ligga över Sagoskogen. Seraphina var där och hon hade tagit med sig sin goda vän, småtrollet Kvist. De var alla väldigt glada och lyckliga över att äntligen få lov att baka. Det fanns ju ingenting som gick upp mot doften av pepparkakor. Det var nog det absolut godaste som fanns. 

Björnvera stod mitt i köket när vännerna samlades och hon såg mycket sträng ut.
”Okej!” Sa hon och satte händerna i sidorna medan hon såg på var och en av de som stod i hennes kök. ”Det är dags att baka och jag vill att allting ska bli så bra det bara kan bli. Det innebär inga explosioner, inga brända kakor och ingen rök som förstör hela vårt hem!”
Det sista sa hon mest till Trassel som nästan alltid råkade i knipa. Han var inte sådär jättebra på att laga mat och baka, som de flesta redan visste. Nu skrapade han lite med foten i golvet under sin mammas blick. Kvist och Seraphina utbytte en blick och fnissade till, sedan stelnade också deras leenden när Björnvera vände sig till dem.
”Hör ni också vad jag säger?” Frågade hon och lät väldigt hotfull på rösten, även om både Seraphina och Kvist visste att hon inte menade det så allvarligt.
”Ay, ay kapten!” Svarade Seraphina och ställde sig i givakt.
Björnvera drog på läpparna, innan hon vände sig om till det tegelbyggda köket där en stor skål full av pepparkaksdeg stod och väntade på vännernas knådande fingrar. 

Det dröjde inte länge förrän köket var fyllt med mjöl och den kryddiga doften av den första plåten pepparkakor. Runt omkring i köket stod vännerna och kavlade och formade pepparkaksdegen till tomtar, troll, grisar, hästar och flugsvampar och allt annat som hörde julen till. Då och då smög en degbit upp till munnarna och de drog njutningsfullt på smilbanden. Fanns det något som var så gott som pepparkaksdeg? Nej, det gjorde det nog inte. Det var så attans mumsigt att de nog skulle kunnat äta upp hela degen själva, om de inte fått så rysligt ont i magen av det. När pepparkakorna låg på plåtarna och väntade på att dyka in i ugnen satte de igång att baka rullikor. Det var en slags deg som man kavlade tunt, tunt och sedan snurrade runt en pinne när den gräddades, så att det blev som rör. Det var jättegott och superpilligt, men de hade väldigt roligt under tiden det gjorde det. De avbröts först när det knackade på dörren. Trassel, som stod närmast dörren och längst ifrån bakningen eftersom Björnvera inte litade på honom när det kom till bakning, gick och öppnade. De tre andra stod och kavlade och rullade för glatta livet.
”Det blir kanske bättre när inte Trassel hjälper till?” Viskade Kvist försiktigt och med ett leende på läpparna.
Han tittade bort på den pepparkaksplåt Trassel fått ansvar för, där alla pepparkakor utom en blivit helt kolsvarta. Seraphina skrattade högt, men avbröts när Trassel kom tillbaka in i rummet.
”Seraphina”, sa han. ”Det är någon som vill träffa dig.”
Seraphina vände sig om, med degiga fingrar, och såg hur en ung tomtenissa stod i dörröppningen till huset. Hon såg orolig ut och höll ett papper i sina röda vantar.
”Hej!” Sa Seraphina glatt. ”Är det Elsa du heter? Jag tror vi har träffats någon gång i Nordpolen.”
Tomtenissan nickade.
”Ja”, svarade hon. ”Det var förra året när du var på besök, jag var ny då.”
Seraphina nickade och sköljde av händerna i vattenkaret, torkade dem på handduken och gick sedan bort till den unga flickan som fortfarande såg orolig ut.
”Just det”, sa Seraphina. ”Vad kan jag göra för dig?”
Elsa tittade ner på pappret hon höll i händerna och räckte fram det till Seraphina.
”Jag tror det är bäst om du läser först”, sa hon. ”Men jag tror att vi har riktigt allvarliga problem i Sagoskogen, så jag tänkte be dig hjälpa mig!”