Lucka 3
Överallt i Sagoskogen brann ljus när kvällarna kom. Det såg så hemtrevligt ut, tyckte Seraphina när hon vandrade genom skogen när mörkret höll på att falla. I varenda svamp, stubbe, trädstam och hus var ljusen tände och allting så otroligt vackert. Hon föreställde sig hur familjerna därinne satt kring bordet och åt en hemlagad middag och skrattade tillsammans. Hon var också påväg för att äta middag, hon brukade titta in titt som tätt hos en tomtefamilj i Småfolkets by. De var så snälla och trevliga så det var klart att hon ville hälsa på. De tyckte väldigt mycket om henne också, så de bjöd henne gärna på middag. Nog för att Seraphina tyckte väldigt bra om att vara ängel, men hon hade verkligen inte haft något emot att vara tomte heller.
Hon knackade på dörren till stubben de bodde i och väntade glatt på att dörren skulle öppnas. Det gjorde den snart också, av en tomte med den röda luvan på sned och den tjocka stickade tröjan full av mjöl. Han såg nästan lite sotig ut i ansiktet och Seraphina lade förvånat huvudet på sned när hon fick syn på honom.
”Men jösses, Trassel!” Utbrast hon. ”Vad har du hittat på?”
Trassel var en ung småtomte och han var en av de tomtar som bodde i stubben. Eller kanske snarare under stubben, nere i marken i en härlig, ljus håla. Han hette just Trassel för att han så väldigt ofta hamnade i, ja, just trassel och nu verkade det inte bättre än att han ställt till det för sig igen.
”Jag skulle bara baka lite bröd”, svarade Trassel med sin mjuka, urskuldande stämma. ”Jag vet inte vad som hände, jag tror att det exploderade i ugnen.”
Seraphina följde efter honom nerför trappan som ledde ner till hålorna de bodde i. Där nere nästan bolmade röken ut ur ugnen och Trassel såg förskräckt på det. Hur hade han lyckats med detta? Ja, det visste han inte själv.
”Oj!” Utlät Seraphina.
Hon skyndade fram till ugnen och tog ut plåten med det vidbrända brödet, innan hon sprang bort och öppnade fönsterna som vätte upp mot jorden. Takfönster som det så fint kallades. Hon vände sig mot Trassel igen.
”Du kanske borde öppna dörren också”, sa hon. ”Så att vi vädrar ut röken.”
Trassel nickade och försvann uppför trappan igen, samtidigt som Seraphina leende skakade på huvudet över sin väns klumpigheter och började städa upp mjölet som han spillt över hela köket. Klantigare tomte fick man allt leta efter.
Trassel bodde tillsammans med sin mamma, den otroligt snälla tomtegumman Björnvera. Hon hette så eftersom hon var uppvuxen i björnbärssnåret och hennes föräldrar tyckte att hon skulle döpas efter det. Björnvera suckade ofta över sonens klantigheter och undrade så vad det skulle bli av honom. Trassel själv var inte så väldigt orolig, han trodde att allting skulle lösa sig förr eller senare. Det var just som Seraphina stod och torkade upp mjölet efter sin vän som Björnvera kom in. När hon såg den unga ängeln mitt i kaoset hennes son fixat till skakade hon på huvudet.
”Kära barn!” Utbrast hon. ”Det är den tredje december. Har inte du nog att göra med alla förberedelser inför julen?”
Seraphina skakade på huvudet och såg sig omkring i det ombonade köket med rödrutig duk på det runda köksbordet borta i det stora rummet där det fanns en brasa. I köket fanns det en stor bänk mitt i rummet som man kunde baka i och det var där allt mjöl låg utspillt. Bakom den fanns diskbänken med spis och ugn och allt som behövdes i en tomtes liv.
”Nej”, svarade hon. ”Det går jättebra framåt. Jag pratade med Kung Vinter igår och imorgon är det stora julmötet, det vet du säkert?”
Björnvera nickade med ett stort leende.
”Självklart vet jag det”, svarade hon. ”Jag har redan bakat mina körsbärskakor så jag är redo.”
”Inget julmöte utan körsbärskakor!” Utbrast Seraphina glatt och tillsammans började de städa.