Lucka 4
Det stora julmötet var nästan det viktigaste mötet på hela året. Då samlades alla julvarelser och pratade igenom allting inför den stora dagen. Seraphina var där, en del feer från Feträdet, några nissar från Nordpolen och jultomten själv kom också dit. Dessutom en del andra varelser som var med och förberedde inför julen. Det var otroligt viktigt och ett väldigt trevligt möte. Och imorgon var det alltså dags att ha det. Då skulle det bara vara tjugo dagar kvar till den stora dagen och det var mycket kvar att göra innan dess. Seraphina hade med sig en del önskelistor som nissarna skickat till henne som hon gärna ville prata igenom med dem. Många listor hade hon skickat vidare till andra änglar som var ute i världen och gjorde skillnad. De jobbade hårt varje dag för att bli klar med listorna i tid och ibland blev de inte det. Oftast inte faktiskt. Det handlade inte om att de jobbade långsamt eller var lata, utan det handlade om att de önskningarna var så komplicerade och så stora att de ibland fick jobba med dem i flera år. Många barn förstod säkert det, men vissa blev kanske besvikna. Fred på jorden var inte en önskning som man fixade fram med en fingerknäppning utan det krävdes oerhörda krafter för att lyckas med det och än hade det inte gått. Men en dag skulle de önskningarna gå i uppfyllelse, det kämpade änglarna med varje dag.
En stund senare satt Seraphina vid det runda bordet tillsammans med Björnvera och Trassel. På bordet stod en mustig svampgryta som doftade riktigt av skog och jul att det nästan gjorde ont att lukta på den för det doftade så gott. Där stod också en röd, träljusstake klädd med mossa där ett ensamt ljus stod tänt. Det första adventsljuset som de tänt några dagar tidigare. Idag fick det bidra med lite ljus över maten de åt tillsammans. Seraphina älskade att äta middag tillsammans med Björnvera och Trassel. Maten var alltid jättegod för Björnvera var en riktig mästerkock och det var alltid jätteroligt för Trassel hade ett väldigt sinne för humor. Björnvera och Trassel var Seraphinas egen lilla familj och hon älskade dem väldigt.
”Vad sa kung Vinter?” Frågade Trassel ivrigt samtidigt som han tuggade potatis så det nästan stänkte om det. ”Blir det någon vit jul i år?”
Seraphina ryckte på axlarna.
”Han svarade inte på den frågan i år heller”, svarade hon med ett litet leende. ”Men om jag känner honom rätt kommer det bli snö till jul.”
Björnvera nickade där hon satt tillbakalutad i den gamla trästolen med röd sits.
”Jag tror aldrig jag upplevt en jul som inte var vit”, sa hon. ”Gamla kung Vinter vet precis vad han sysslar med.”
Hon skrockade lite för sig själv.
”Kommer han också på mötet imorgon?” Frågade Trassel.
Seraphina nickade.
”Ja, det vore allt konstigt annars”, svarade hon leende. ”Han är en väldigt viktig del av julen ju.”
Trassel nickade.
”O-och älvorna?” Frågade han. ”Kommer de också?”
Seraphina bytte ett litet leende med Björnvera innan hon skrattande såg på Trassel.
”Ja”, svarade hon. ”Det brukar de ju göra. Varför frågar du det?”
Den sista frågan var hon bara tvungen att ställa, retsam som hon var. Hon visste sedan länge hur mycket Trassel tyckte om älvorna, särskilt den väna decemberälvan Disa. Han tyckte att hon var vacker som en dag och ännu snällare och trevligare. Varje år var det hans stora förhoppning att hon skulle komma och att han skulle hamna på platsen sidan om henne.
”Tror ni att Disa också kommer?”
Seraphina skrattade och reste sig upp från bordet.
”Vi får väl se imorgon”, svarade hon retsamt.
Björnvera nickade.
”Marsch i säng med er!” Sa hon. ”Det är en viktig dag imorgon.”