mjsnovells.blogg.se

De satt alla lugnt och stillsamt vid bordet och småpratade med varandra. Seraphina var väldigt trevlig och försökte försiktigt föra in lyktfolket på rätt samtalsämne. Snart kom ögonblicket hon väntat på. Siv började prata om julmötet, med en arg blick på Assar.
”Jag hoppas det inte ställde till för mycket besvär på julmötet”, sa hon, återigen ursäktande. ”Jag har bett Assar be om ursäkt men han verkar inte förstå vad han gjort för fel.”
"Jag kan inte förstå hur att vara rädd för troll är något fel?” Försvarade Assar sig.
Då harklade Seraphina sig och såg menande på Assar.
”Att vara rädd för troll är inget dåligt”, började hon.
”HA!” Utbrast Assar. ”Jag sa ju det.”
Siv öppnade munnen för att säga emot Seraphina, men Seraphina tystade henne med en blick.
”Stortroll är farliga och de behöver man vara lite uppmärksam på”, fortsatte Seraphina. ”Men när det kommer till småtroll…”
Assar suckade så högt att Seraphina avbröt sig och bara tittade på honom med sina stora blå ögon. Assar himlade med ögonen och mötte hennes blick.
”Ska du nu komma med en lam ursäkt om dem?” Frågade han. ”Någonting dumt som ska få mig att tycka småtroll är världsbäst?”
Seraphina skakade lugnt på huvudet.
”Nej”, svarade hon. ”Jag tänkte fråga om du är rädd för småtomtar också? Eller småfolk i övrigt?”
Assar såg förskräckt på henne.
”Nej, absolut inte!” Utbrast han. ”Småfolk är ju det snällaste som finns.”
Seraphina nickade.
”Exakt”, sa hon. ”Småtroll är småfolk. Vet du inte om att småtrollen härstammar från småtomtarna?”
Assar bara stirrade på henne, som att han inte trodde sina öron. Vad var det för dravel som lämnade Seraphinas mun?
”Det är sant”, sa Seraphina. ”Det var för länge sedan när småtomtarnas och trollens blod blandades som småtrollen skapades. De fick småtomtarnas alla goda egenskaper och ett lite trolliknande utseende. Tror du fortfarande att de är farliga?”
Assar satt alldeles tyst. Det gjorde de andra lyktfolket också. De kunde knappt tro vad de hörde. Kunde detta verkligen vara sant?
”Skojar du med oss?” Frågade Assar.
Seraphina hann knappt börja skaka på huvudet förrän hon avbröts av en mjuk, nervös stämma.
”Nej”, sa den. ”Det är alldeles sant.”
In i gläntan kom det lilla trollet Kvist som så glatt suttit i julmötet och berättat om småfolkets julmarknad när Assar satt igång och varit otrevlig. Nu stod Kvist försiktigt i utkanten av gläntan och vred fingrarna om vartannat. Det syntes tydligt att han var lite rädd, inte för att han hade något alls emot lyktfolket, det hade han aldrig haft. Men han visste att de haft något emot honom, tydligen väldigt mycket emot honom och hans folk, därför var det läskigt att som troll gå in i en glänta fullt av lyktfolk.
”Min farfars farfars far var småtomte”, sa Kvist tyst och vågade inte riktigt titta på lyktfolket, men hans orosfyllda blick svepte förbi Assar.
Assar, som satt med en klump i halsen och började inse varför han varit så hatisk. Han hade varit rädd och varför hade han varit rädd? För han hade inte tagit reda på sanningen, han hade ingen kunskap. Nu reste han sig dock upp och gick närmare Kvist, samtidigt som han sträckte ut sin hand.
”Förlåt mig”, sa han när han nått fram till Kvist. ”Förlåt för att jag varit så korkad.”
Hans hand sträcktes mot Kvist som med ett stort leende gav, den förvånade Assar, en stor kram. Seraphina stod en bit bort och såg på när det lilla trollet blev inbjudet i gemenskapen. Det var fred i Sagoskogen igen!